Ljuset som kom och gick...

Det är så mörkt... Jag brukar försöka hålla mig oberörd, men nu börjar det närma sig någon gräns. Snödrivor och kyla och sopa bilen och skotta jo visst, men nu behövs det lite vinter som lyser upp. Eller lite advent, med ljusstakar och stjärnor. Eller allra helst en kombination.
 
Hej på er igen, november är här och jag har varit trött senaste tiden, två veckor har passerat och jag har saknat er. Nu ska ni få se något fint!

 
För så där fint blev det när vintern kom på besök under vecka 44. I två dagar såg vår tomt ut som alla andras, den bruna marken försvann och huset blev ännu finare än vanligt. Julkänslan infann sig och vi sopade verandan för första gången.
 
Vardagsrumsfönster
 
Inne blev det både ljusare och mörkare på samma gång. Vackrare att titta ut. Dovare sken in då takfönstrena i trapphålet samt badrummet täcktes av snö.
 
 
 
 
Sen blev det lite vinterfix ute såklart, sånt där husägar-göra 😊 Plogpinnar slogs i, (några föll dock i töandet och ska sättas upp igen när som helst), brädor bars bort och vägtrumman täcktes av sten så den inte fryser igen i vinter.
 
Simon och spettet!
Vägtrumman som förhoppningsvis inte fryser igen för mycket, så att smältvatten kan rinna igenom i vår.
 
Vintervärld
 
Jag har fotat garderoben också. Och lite mer julpynt. Vår älskade kaffepanna som anlänt i inflyttningspresent från momma och moffa. Den nya tvålen och krokarna i badrummet. Men just nu låter jag detta inlägg bara bestå av det här vita landskapet, i syfte att bekämpa novembermörkret. Resten kommer senare, och jag hoppas återigen att det inte dröjer så länge. I helgen ska vi ta tag i musikrums-kaoset, då kommer jag säkert vilja visa på något slags resultat. Håll till godo!
 
Kram från oss
 

Kommentarer:

1 Yvonne moberg:

Ja det vita guldet gör det så ljust och fint. Så nu får det komma lite av det. Ert hus lyste verkligen upp med snö på marken. Det kommer bli så fint när ni får göra advent i ert fina hus

Med vänlig hälsning,
Yvonne Moberg

Kommentera här: