När allt bara frös
Jag sitter lätt tårögd och äter en clementin samtidigt som julmusik rullar i vårt hus för första gången någonsin. Äntligen är den här skitmånaden över, för november var verkligen ingen hit i år. Jag velade in i det sista vilken bild jag skulle lägga först i detta inlägg, men nu vill jag dela lite här och nu, och därför bjuder jag på en liten lucköppning in i december. Vi skulle vänta till i helgen tänkte vi, men kunde inte låta bli. Den där stjärnan i köket som vi pratat om så länge, nu är den äntligen uppe. Välkommen december.
I övrigt slutade ju denna blogg i mitten av november, då jag glatt kände att det inte skulle dröja så länge tills vi skulle höras här igen. Jag menade det, på allvar. Började städa ur musikrummet den där helgen som kom, och längtade att få lägga en upp en "efter-bild". Men inget blir ju som man tänkt oftast, och det var så mycket som kom ivägen och som strulade så det blev verkligen inte klart. Det är fortfarande inte helt klart, men bättre. Och jag satte dit två stjärnor ändå, för flyttkaos blir vackrare i adventstid. Jag har aldrig pyntat innan jag dammtorkat varenda millimeter av hemmet, men oj vad mycket småsaker som blivit oviktiga efter denna sommar och höst. Man uppskattar verkligen det "lilla" efter ha levt i byggkaos, spacklat, hängt över trapphål och bott i kartonger. Jag njuter av stjärnan, trots att golvlisten är otorkad. Den är hur som helst finare nu när den är målad än när den var i trä.
Musikrum före...
...och efter (och pågående).
Husets första tavla upphängd också. Vi vågade, tjoho!
Ja, och sen frös liksom allt, bokstavligt talat. Vår värmepanna började larma en massa konstigheter och en värmepannsgubbe kom hit för att titta på den. Det slutade i att Simon blev uppringd med "alltså, jag fattar inte hur ni kan ha någon värme i huset!?". Vilket vi då hade, men pannan mådde skit. Han ställer då om pannan i det läge den ska vara i, och där kom kylan. Herregud vad kallt det var här i typ en veckas tid, massa minus ute och vi frös inomhus för det blev superkallt överallt. Och med rödblinkande värmepanna och porslin som var av is till frukost så var inte bloggen det första jag tänkte på kan jag säga. Och ni ska nog vara ganska glada åt att det inte kom ett inlägg just då, jag var inte helt nöjd kan jag säga... IGÅR kom dock äntligen värmen tillbaka, för nu har pannan börjat fatta galoppen. Alltså, magiskt.
Trots mörker, kyla (inomhus och utomhus) och massa jobb har vi försökt få något gjort på hemmafronten iaf. Gardinstänger har hängts upp bland annat, inte överallt men i några fönster. Nyckelskåp har fixats och ja, lite sånt där småfix. Med betoning på små. Alltså november, mörkret, tröttheten, och kylan. Nej jag har aldrig sett framemot december som jag gjort senaste veckorna.
Världens finaste fixare!
Så ja, sista november idag och jag hurrar! Och idag har huset fått en rejäl julklapp i förväg, nu är det nämligen säkrat med ett hemlarm. Förhoppningsvis behövs det aldrig, men det känns otroligt skönt att veta att vi kan hålla koll på Simmelis hus även när vi inte är hemma. Larminstallatören var här i nästan 4 timmar och diskuterade, informerade, skruvade och gav oss massa grejer. Så nu ni tjuvar, kom an bara! Här kommer ni inte in hur som helst!
Larm på ingång!
Säkrad ytterdörr, dubbeldörren som jag njuter av varje dag (på riktigt!).
Rörelsesensorer
Och ett annat sorts "pynt" som ska upp. Skönt!
Så god jul i förskott huset. Nu ska vi ha december här för första gången och vi längtar. Så mycket så att vi faktiskt inte tänker lämna huset och denna by detta år, varken jag eller Simon åker bort över jul/nyår. Förutom att få fira jul tillsammans, vakna och somna här på julafton, kommer vi båda få hit våra fantastiska familjer. "Vad önskar du dig i julklapp?". Ja du, det känns just nu som att jag och Simon fått och gett varandra det finaste vi kunnat detta år. Lite lugn och ro och en skumtomte blir ofta svaret. Och det där med lugn och ro har våra mammor tagit fasta på, och komiskt nog gett oss en julkalender, av ren slump ovetandes av varandra, med exakt samma TEma.
Tack!
Jag tänker inte skriva att vi hörs snart igen, även om jag "vet" denna gång att det verkligen är sant. Ni kommer inte tro mig, och det är helt lugnt 😆 Men nu säger jag goodbye till för mycket jobb (för det börjar mattas av mentalt sakta men säkert), ett kallt hus och olarmat hus men med larm på pannan. Nu ska jag fler kvällar hinna sitta här med en clementin och dela det som sker här. Och adventspytandet fortsätter i helgen, och ska fotas givetvis. Första pyntet, det är ju tokigt. Och tänk, snart är det exakt 1 år sedan huset kom på plats.
19 december 2018, det måste vi ju fira!