Bit för bit
Ni anar inte hur många dagar jag planerat att blogga, för att sedan översköljas av husfix eller jobbfunderingar som gjort att jag inte hunnit. Kvällarna har rasat iväg och vi har redan hunnit gjort 8 dagar på jobbet efter semestern. Tiden har gått ruskigt fort, och samtidigt blev jag lite förvånad över att ”måla klart taklisten i tvättstugan” var på att göra listan för 2 veckor sedan. Det går fort men det händer mycket samtidigt!
Taklisten är klar. Liksom duttandet. Sen hittar man alltid grejer, jag tog bort lite färg från parketten på ett ställe idag, i morgon kommer man hitta något annat. Men vi har packat ner spackelspadar och färgburkarna börjar att ställas på hög. Nu är vi färdiga. Däremot har vi börjat lessna på flyttkaoset, hus-fint blir det i vågor. Ena dagen jättefint, andra dagen totalkaos pga en leverans eller flytt av grejer, för att bli fint, och sen kaos, och sen, ni förstår. I skrivande stund är det fint. Vi gjorde ett riktigt ryck när vi kom hem från jobbet. Hemkänslan infinner sig, trots lite burkar här och var. Simon inviger just nu kontoret, fasligt nöjd!
Förra veckan kom den efterlängtade IKEA-leveransen, yes! Vi har en hallgarderob och vår stora klädgarderob kvar att skruva ihop, men i övrigt är det andra fixat. Vi har blivit med två bokhyllor till musikrummet (notförvaring!), ett vitrinskåp, skrivbord, soffa och soffbord. Allt blev verkligen bra vilket känns så skönt! När vi hade vårt möbel-flow passade vi på att åka in på MIO och köpa matgruppen. Den blev verkligen mycket dyrare än den på IKEA, inte så förvånande kanske, men vi blev jättenöjda. Den har inte kommit hem än, så nu är det bara att vänta och längta. Snart har vi ett matbord och då är köket komplett.
Igårmorse stod jag och några kollegor och sjöng och spelade för skolbarnen, på deras första skoldag. Samma varma känsla varje gång, när man får välkomna eleverna tillbaka på det finaste sätt man kan. Och dagen blev så bra, både på jobbet, och i huset. I huset var ju det ena tveklöst roligare än det andra, men båda var skoj. Vi drog ut en soptunna var till vägen och inväntade sopbilen med spänning. Lyckan när man insåg att de var tömda var nästan löjlig, det fungerar! Och sen, det bästa av allt. Det börjar närma sig internet-uppkoppling här hemma, det tog skruv efter att vi äntligen fick tag på bredbandsgubbarna! Tänk att man väntat så länge på en sådan liten tråd. Märkligt. Dock gick det inte smärtfritt, så någon fiber är inte ansluten än. Vi håller tummarna för att det löser sig så snart som möjligt.
Som ni har förstått har jobbet på kulturskolan börjat och den årliga ångesten med schemaläggning (blä, man ska inte använda det uttycket när det inte är ångest i den bemärkelsen), men schemaläggningen har börjat att göra entre och det är kortfattat ett svårt pussel som stressar ett helt kollegie i olika grad under de första veckorna. Punkt. Jag är ganska glad att huset tar fokus och får en att komma ur jobb-bubblan. Förra veckan roade sig Simon ute en stund, och trots att det inte var bär i hinken var han rätt nöjd ändå.
Kylan är här och hösten känns nära, och jag har varit lite orolig över fasdamålningen. Kommer vi hinna överhuvudtaget? Hur? Sluta regna! När när när? Men jo, i morgon! Då drar vi igång! Vi har handlat penslar och hinkar och snälla ni, håll tummarna för en torr dag, gärna med lite värme. Nu kör vi! Och självklart ska vi uppdatera, och det kommer inte dröja lika länge som det gjort nu senast. Jag får lite bloggabstinens faktiskt, efter snart 1,5 år har man blivit lite beroende av att uppdatera. Berätta. Visa. Framförallt dokumentera. Dagboksskrivande har jag alltid tyckt varit fantastiskt, och tusen tack för era fina kommentarer angående bloggens framtid. Jag känner att jag absolut har ett antal inlägg kvar innan den är i hamn. Och jag är så förvånad och glad över att ni är många som fortfarande är med oss!
Nu, nu är kvällen rätt sen. Vi borde egentligen gå och lägga oss eftersom vi tänkte göra en relativt tidig start i morgon. Men nej... inte riktigt än... Låter mig få sitta kvar, bara en liten stund. I lugnet. Tystnaden. Hemma. I morgon är det stora målar-dagen. Så en liten stund till, av stillheten, popcornen och med älskade kammarkören från Musikhögskolan i Piteå ljudande i högtalaren, som sprider stämning och nostalgi.
Hemma hos oss. Äntligen.
Trevlig helg på er.
Jag lovar att vi hörs snart igen!